Allt började 2006.
Det var då allt började rasa i mitt liv.
Jag började på Grubbeskolan.
Lärde känna nytt folk.
Allt var underbart i början.
Men sen insåg jag att jag lärde känna fel folk.
En av mina bästa vänner var tvungen att fly.
Det var då jag visste så här kommer det va hela mitt liv.
Jag fattar inte hur en underbar människa som du kunde va tvungen att fly.
Men efter det så började allt.
Jag började svika personer som stod mig nära.
Egentligen vet jag att jag gjorde rätt.
Men egentligen fel.

Det finns personer jag har svikit.
Dom närmaste i mitt liv.
Dom jag litade på till max.
Som även litade på mig till max.
Jag ångrar mig än i dag varför jag gjorde så som jag gjorde.
Jag kunde ha ljugit.
Men jag hade inget val.
Hon pressade mig.
Men jag kunde varit stark och ljugit.
Varför ljög jag inte?
Den frågan ställer jag mig varje dag.
Får aldrig ett svar på den frågan.
Jag ljög ifrån början, men kunde fortsatt ljuga.
Enda tills hon kunde ha trott på det.
Men hon fattade att jag ljög.
Dom viktigaste personerna i mitt liv,
dom är borta.
Vet aldrig ifall jag får träffa dom igen.
Sitter och funderar på det varje dag ifall jag får se dom igen.
Vet inte ens om dom vill prata med mig längre.
Men är det så konstigt?
Nej det är det inte.
Men jag sitter varje dag och funderar,
gråter, funderar, gråter.
Får aldrig svar på mina frågor.
Kan inte ens prata med dom.

Allt känns så himla konstigt.
Ingenting är som det var förut.
Allt var så bra för ett år sedan.
Innan allt gick snett.
Såg mina vänner hamna i den onda kretsen.
Jag gjorde ingenting åt det.
Jag stod bara där och kollade på.
Jag ångrar ALLT i mitt liv.
Eller inte allt, men nästan.

Jag vet jag kanske låter som ett emo.
Men det skiter jag i.
Jag vill bara få ut allt.
Kommer inte orka länge till.
Om allt bara rasar ner.
Om alla mina vänner försvinner.
Jag vill inte se det.
Jag vill kunna finnas där för mina vänner.
Jag vill kunna stötta dom.
Jag vill att dom ska lita på mig.
Jag finns alltid där för dom.
Vad som en händer.
Dag som natt.
Morgon som kväll.
Det enda jag kan säga är:
- jag saknar er, jag ångrar allt. Förlåt mig!